Enligt mig så är maten generellt alldeles för billig. Ja, ni läste rätt. Jag har ont om pengar men tycker ändå att maten är för billig. Begreppet "billig" ja - det finns råvaror som är billiga på riktigt, de har ett lågt kilopris, högt näringsvärde och påverkar inte miljön negativt när de framställs/odlas och behöver inte importeras från andra ändan av världen. Sen finns det sådant som verkar billigt på ytan (kostar lite pengar) men egentligen så får en massa andra betala - djur som föds upp under vidriga förhållande och fraktas orimligt långt till slakterier, bönder som dör en för tidig död pga miljögifter, naturen som skadas på något sätt när en råvara produceras/skördas och slutligen faktiskt vi själva som stoppar i oss något som kanske inte är så bra för oss pga olika tillsatser som används för att dölja den dåliga kvaliteten på produkten. Ja, ni förstår vad jag menar.
Alltså, jag lägger mina pengar på de råvaror som är bäst för mig och miljön. Och det gör jag så ofta det bara går. Jag är inte ofelbar och det händer att jag av olika anledningar väljer en konventionell produkt men ganska ofta KAN jag inte välja en ekologisk produkt (näst bäst är ju då närodlat så klart) - största hindret för mig är faktiskt just utbudet av ekologiska produkter där jag bor.
Det ekologiska utbudet här är i stort sett obefintligt, eller i alla fall mycket begränsat. År 2012 i Sverige. Jo, jag lovar - det är säkert fler som bor på landet som kan intyga att detta fortfarande förekommer. Dessutom bor jag i en ort som i stort sett helt är uppbyggd för att tillgodose gränshandeln mot Norge - en liten ort med 1500 invånare men två gigantiska köpcentrum anpassade för de 10 000-tals norrmän som åker över gränsen varje dag och som har mat- och godisförsäljning som huvudfokus. Trots sammanlagt tre stora + en mindre mataffär så är utbudet helt Norge-anpassat: 70% djupfryst, importerat kött av dålig kvalitet och resten mycket läsk, öl, chips, sötsaker och en hel del charkuteri.
Förlåt alla norrmän - men det kanske inte är de mest medvetna av era landsmän som åker hit och handlar av utbudet att döma. På undantag i ett hörn i de gigantiska konsumtionspalatsen står en liten, liten skamsen grönsaksdisk som i t ex Uppsala skulle kunna hittas i de allra minsta närköpen - fast med sämre kvalitet på grönsakerna. Då och då finns eko-morötter, kanske eko-äpplen - mest en massa halvvissna konventionellt odlade långväga frukter och grönsaker och några blekröda, vattniga saker de hävdar är tomater - I beg to differ. Oftast finns i alla fall någon sorts eko-mjölk, ibland någon annan ekologisk mejeriprodukt. That's it vad gäller ekologiska färskvaror. Jag har aldrig, på 3 år, sett ekologiskt kött här (jo, vänta, kanske hade Coop eko-bacon, tveksam om de har det nu), inte heller har jag sett krav-bananer här i byn. Någonsin.
Om jag nu skulle vilja köpa någon annan färsk ekoprodukt så kan jag försöka i grannsamhället 3 mil bort - där finns i alla fall eko-bananer - men oftast måste jag ända till Arvika - 6 mil bort. Som ni förstår åker man inte dit bara för att handla - det skulle inte bli så prisvärt. Men så fort vi har andra ärenden där så gäller det att också hinna handla. Det blev visst en utvikning om tillgång/efterfrågan. Så ser jag det - sorgligt nog finns ingen efterfrågan på mat och produkter av högre kvalitet - för det är så jag ser ekologiska produkter, kvalitetsprodukter. Det finns saker man kan anmärka på vad gäller de krav som KRAV ställer på dem som använder deras märkning, och ekologisk odling är kanske inte svaret på hur vi ska utrota världssvälten. Men just nu så är det faktiskt det enda sättet att genom sina köp visa att man är beredd att betala lite mer för att andra ska våga satsa på matproduktion som inte påverkar miljön negativt.
Som tur är så är utbudet här av ekologiska torrvaror något bättre, men det finns stort utrymme för förbättringar...
Alltså, soppa på en spik var det. Som centraleuropé (mina föräldrar är från Ungern) så är jag väldigt förtjust i soppor. Egentligen tycker jag att soppor är en förrätt - det är så man äter dem i Ungern, men om man gör soppan tillräckligt matig står man sig bra på den. Vi äter ofta soppa till middag, min man vill gärna äta ett rejälare mål till lunch och lättare till middag. Det är också lätt att koka stora satser av soppa - och det kära vänner är regel nummer ett när man ska laga prisvärd mat: STORKOK. Vi är ju bara två i familjen, en vegetarian som ibland äter fisk och en köttätare, men jag lagar sällan mindre än 4 portioner, ofta mer, av en maträtt. Speciellt om den går bra att frysa. Soppa håller sig dock bra i kylskåp - kyl ner den direkt när den är klar, en höstkall veranda är perfekt annars kallt vattenbad i diskhon och värm bara upp så mycket av den som du kommer att äta upp på en gång så kan du säkert ha den i kylen 4-5 dagar. Annars: frys in i portionsförpackningar.
Ärtsoppa sin carne (och spik)
Den här skulle jag kunna leva på! Det skulle bli billigt. Jag kokar oftast dubbel sats av 1 kg gula ärtor. Änglamark säljer KRAV-märkta gula ärtor i förpackningar på 500g (ca 10kr) eller 1kg (ca 15kr) - extra prisvärt om du hittar den större. En sats av ärtsoppan, ca 6 portioner, kostar drygt 20 kr om du köper allt ekologiskt. Så att du har råd att köpa spik till renoveringen också.- Blötlägg 500g gula ärtor 10-24 timmar innan du tänker koka soppa.
- Häll bort blötläggningsvattnet, tippa över ärtorna i en STOR kastrull.
- Häll på ca 1,5 l vatten och koka upp. Skumma av det vita skum som bildas, släng det.
- Skär ca 2-3 normalstora gula lökar i smala klyftor (ibland tar jag mer, jag gillar lök), lägg i grytan med ärtorna.
- Krydda med två buljongtärningar och minst 2 tsk timjan och/eller mejram. Prova dig fram här - jag har i mer - snarare 3 tsk. Men smaka av - dina kryddor är inte som mina!
- Låt koka lite och smaka på buljongen - hur salta var dina buljongtärningar? Salta ev lite mer nu, jag tycker att det är bra om man har i så mycket av saltet som möjligt från början så det verkligen tas upp i råvarorna under koktiden. Men salta inte för mycket, man kan finjustera i slutet. Svårt att ta bort salt dock, så var lite försiktig.
- Koka, eller snarare sjud, på ganska låg värme tills ärtorna är så mjuka som du vill ha dem och rör om ibland, jag gillar dem ganska mjuka, men inte helt sönderkokta - troligen mellan 1-2 timmar beroende på hur länge ärtorna stått på skafferihyllan och hur länge du låtit dem stå i blöt. Man får passa lite mot slutet och röra oftare, då kan den vilja bränna vid.
- Det går utmärkt att frysa denna soppa. Frys portionsvis i plastpåsar, "platta till" soppan innan du knyter igen påsen så tinar den snabbare.
Jag äter soppan med massor massor massor av god senap (lite mindre när jag har extra ont om pengar....) och knäckebröd med eller utan ost. Maken hoppar över senapen - han tycker den är otäck i outspädd form... Om jag råkar ha en bröddeg på gång så kanske jag försöker tajma när brödet är färdigt med middagstiden, eller så tar jag fram lite bröd ur frysen och tinar - värmer i vedspisen om den är igång.
Smaklig måltid! God mat med rent samvete.
Ps: Jag tror inte på exakta tids- eller måttangivelser i recept - de tar bara uppmärksamheten från variationen hos råvarorna. Mat behöver lagas med uppmärksamhet på den/de specifika kryddor/råvaror du använder - de kommer garanterat att skilja sig från dem personen som skrev receptet fick tag på. Smaka, kläm, känn och se vad som händer med de råvaror du håller på att tillaga. Tillsätt lite mindre av allt först, smaka - kanske fick du tag på en jättehet chili? Var dina äpplen ovanligt söta? Är dina potatisar väldigt små? De kanske kokar klart snabbare än de i kokboken angivna 20 minuterna? Dagens bonustips: Skaffa en potatissticka för att sticka i potatisen (och andra grönsaker) så att den verkligen är kokt i mitten - stick i flera av potatisarna i kastrullen så att du känner att alla är klara - och förvara nära spisen (grillpinnen duger, men strumpstickan är lite för tjock och trubbig). Behandla dina surt förvärvade råvaror med RESPEKT, det förtjänar de.
/Viki
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar